Eget landsting för Medelpad. (Forts fr. föreg. n:r.) Hr Widen öpnade diskussionen med förktlaring att ban, ehuru oförberedd, dock wille åtminstone antyda de skäl fom förmått honom att inom komitcen refer: vera fin. Sökandena hafwa fästat fia mid namnen Medelpad och Ångermanland, men dessa ega ingen annan werklighet än bistoriska antilviteter. Westernorrland deremot är namn på en werkliahet. Sö: kandena säga att inga aemensamma intressen finnes; men i fråga om fommunifationer finnas de och tinget har redan beslutit om ett gemensamt fommunifa: tionsintresse näml. wäganläganina emellan Fjäl och Hernösand. Det samma bewisas af den direkta ångbätsförbindels jen mellan Sundewall och Hernösand, underhållen med tre särskilde ångbåtar utom de stora kustbåtarne, samt mellan Sundswall och Sollefteå Om skjiutsningsbeswäret war tal. ej muren att döma men förestälde fia att M, som war tirigare odlatt, hade flera wägar och följaktligen större tunga och trodte att denna olikhet inom kort skulle utjämnas Beträffande jortbruket woro båda provinserna lika, plöjande sin jord, sående sär, företräreswis korn och hua gande skog. Dock fan det wara möjligt att ÅA. borte wara ett boskapsskötande land. Om jorrbruksskolans läge ej är bra, bewisas deraf icke nödwändigheten af en delning utan behofwet of ännu flera ffo: lor, ty får M. eget landsting måste vet anlägga en såran skola och vå fan vet ju lika gerna göras ru. Affärswerksamheten är redan i måns aa stycken och blir än mera gemensam i mån fom Norrlands städer, med förs biaående af Stockholm såsom mellan: hand, handla direkte på utlandet och. anordna utbyte sins emellan, ty nu bem: tar hwar socken och stad fina behofwer från hufwudstaren. Tal. kunde ej fatta bewisniaskraften i bet fom anförts om foltskolorna; i beage prov fins ju skolwäsende, begge behöfwa flere skolor och flere lärare och hafwa fålere8 gemensamt intresse. Att bidragen till landstingskassan utaå ojemnt netas ej; men förhållandet skall snart jämnas emedan industrien i Å. alt mera utwecklas: i Ångermanelfwen bygaas 2 a 3 sågar bhwart år och Jämtlands skogar börja att söka fin ut: gånaspunkt der. Sluttigen syntes det tal., att M. ej egde skäl att klaga öfwer den ringa ans vel det ätnjutit af afslagen, ty dels bes ror det på att dess landstinasmän ej hållit fia tillräckliat framme eller gifwit noa skäl och dels är ett sådant klagomål för sent nu sedan anslag bewiljats till lasarett i Sundswall. Tal. uppmanade