Norrländska Korrespondenten – 4 oktober 1870, sida 2

karaktersstyrkan ej kvarhåller på dygdens väg, för honom äro alla uppmaningar fruktlösa. Fruktar ni att vackla, så följ den ljusstråle, som religionen kastar på menniskans väg, ty då hotar eder ingen fara. Jag känner mig ej kallad till eder ledarinna, ty i stället för att skydda eder, skulle jag, svaga varelse, jemte eder nedstörta i förderfvets afgrund, vAck, fröken, kvinnan har en jättestor makt öfver den man. som hon verkligen älskar! Eder närhet skulle förädla mig och förvandla nig till edert andra jag. Jag säger eder ännu en gång, min herre, att jag ej känner nig kallad till denna sändning.o Hvarföre hatar ni mig? vJag hatar eder ej, men kan ej fatta någon tillgifvenhet för eder. vj Ni hatar mig altså ej? Denna förklaring uppväcker åter mitt sjunkna mod. När ni får se, huru jag oaflåtet skall sträfva att skapa ett paradis omkring eder och genast uppfyller hvarje eder minsta önskan, då skall ni känna eder lycklig genom min kärlek och aldrig ångra, att ni hörde mina böner. Min herre, edra ord äro fruktlösa. Släpp mig ut! vJag skall göra eder lycklligo fortfor Rudwolf varmt. Hvarje sorg och hvarje lidande skall jag genom kärle