Fångarne på Spielberg, af Theodor Scheibe. (Öfversättning för Nya Norrl. Korrespondenten.) Fjerde Åsåelningen. (Forts. fr. föreg. nr.) När de kommo ned i förstugan, mötte dem der husets städerska med kvasten i handen. Denna undrade om ej fru Wappler skulle förkyla sig och till på köpet smutsa sina fina kläder i det slasket. Taffeltäckerskan lugnade henne dock med den försäkran, att hon ej ämuade ga utan åka, och bad henne hafva den godheten att åt dem hemta en hyrvagn. Detta sjorde städerskan, och inom några minuter stod en fiaker utanför huset. Till Grinzing!o befallde gumman och steg i vagnen jemte flickan, Snart voro de utom Nussdorfertullen. Den raska farten behagade den den gamla särdeles väl. Hon lade armarne i kors, lutade sig bakut och sade: Det maste dock vara roligt att vara en nådig fru och aldrig behöfva så till fots! När ni Paulina, en gång blir fru von Rudwolf, då får ni dagigen åka ! en sådan här fin vagn. När de efter kort färd kommo upp på den höjd, nedanför hvilken Grin