gifwit anledning till länets delande särskilda inspektörsdistrikter och kräfwe owilkorligen än wirare en slutlig skiljs messa mellan de bägge provinserna. Slutligen anföres, hurusom Medel pad med 46.952 inwånare under årer 1863—1868 bidragit till lantstinaskas. fan med 23,770 ror, då Ångermanlande bidrag under samma tid för 84,067 in. wånare utgjorde endast 16,615 rr; — en orättwisa fom blir mycket kännbarare och outhärdligare derigenom, att Medel pad endast bar 15 ombud wid lande tinget, under det att Ångermanland räfnar 23 och fåledes wid alla veteringar om utrebitering och fördelning af lancstingskassan fan förnärma den förra pro: vinsens rätt. Med anlednina af denna ti k. m. ingifna ansökan, bare k. m., remitterande densamma och derwid fogade fommunalstämmoprotokoll till landstinget, infordrat dess Yttrande deröfwer. Landätinaet tilsatte för frågans förberedande behandling en komite af landstingamannen för Torps tinaslag kyrkoherden P. Lithner, för Hernösands stad theol. doktor Jonas Biden, för Tuna tingslag kyrkoh Joh. Thelbera, för Nora tingslag hemmangegaren Jonas Björner oc för Sköns tinaslaa f. ritstansmannen P. U. Ljus lin. Det lär ide undgå ren uppmärkt samme läsarens blid att, egendomligt nog, Medelpad fit ide mindre än 3 fina ombud in i fomiten, hwars utlåtande fåledes med all säferhet kunde antagas blifwa tillstyrkante. Det tillmötesgående, fom häri wifades Medelpad, war dock mera skenbart än af praktisk wigt och skulle wisst alvria kommit i fråga, om ide tingets majoritet, fom redan sörenat fig om en mallifta af renbåriga ÄAnsermanländingar, i ellofte timman biifwit upp märksamajord derpå, att just en fåran omstäntiabet skulle aifwa Medelpad för: träffliat tihjähe att belysa det förtryck, hwari de hällas och den oenighet fom råder. Utaången wifare äfwen att maioriteten endast för syns skull låtsat Des reda minoriteten tillfälle att merwerka till frånans afgörande; alt war på förs hand afgjordt och de starkare tycktes med motwilja undverfafta fir den tidsutcrågt, fom tiskussienen medförde. J förmicransplenum torsdagen den 23 nästl. Sept. föredrogs tomitgbetäntkandet, som tillstyrfte bifall till ansökningen war hufwudsakligen af följande innehåll: De skäl sötandena anfört äro wäl grunbade och berättigade till afseende. Det fan ej förnekas att mellan Merelpar och Ungermanland räder sådan skiljaktighet i läge och förhållanden fom 8 63 i landetingsförordningen antager såsom berät: tigande anledningar för bildandet af mer in ett landstin: inom samma län. Då härtill kommer att det mindre befolkade M, på sätt ansökningen redogör, fått vidkännas wida större tillskett til lands: inaskassan än det folkrika Å., få synes illigheten böra mana tinget att i detta nissförhållande medgifwa den enda rät: else fom stär att winna, nämligen rätt ör M att sjelf om händer taga och till agn för fis anwända de resurser det nom sig eger. Jnom fomiten bade emot delningen införts, att ett landsting med större omåde och såleres större tillaångar more näktinare att werka för gemensamt wäl in twå skilta och såleres hwar i fin stad wagare; — att nu befintliga mifförhål2 EERO ONDA a