Norrländska Korrespondenten – 30 september 1870, sida 3

1.1 dvurl Li 0)tvbar SOV SSL VEASVIVSIISIAe OM Ce än att offra dem åt o:ägeuheterna af den offenaliga. Hörhållandet, derhän kommet, synes ide köra längre få så fortjara. Samhället har behof af tänkande kraftfulla män med utbildadt omdöme, och wår tid, med utpräglad praktist riktning, tillfredsställes ej af en mångsidig minneskunskap, fom glömmes fortare än den förwärsfwats. Af skolan fordras bibringandet af en leswande insigt och så pass utwedladt omdöme, att det sätter ynglingen i tillfälle att på egen Hand förwärjwa de Yrrerlis gare funffaper, af hwilka honom göres behof. — Detta fan, efter den hos tänkande män inom alla delar af riket rådande uppfattning, ide winnas utan genom att begränsa elementarunderwisninz gen till några få, för alla nögiga, läroämnen och att företrädeswis fästa afscende på utbildandet ar tanteoch omdömesförmågan för att såmedelst sätta ynglingen i tilljälle att arbeta på egen hand och att tränga till botten med hwad han söretager. En lijgi wande, själ och hjerta genomträngande kristendom, som wi alla önska, har ej behof af kunslap i torr teologie och kyrkohistoria eller om spetssundiga ucläggningar aj der heliga ordet. Den följda metoden aj onfträngande utanläsnirg för: tager brodden till religiöst sinne. — En för lijwet nyttig spratsärdighet kräfwer ingalunda, att grams ma iilno alla detaljreglor, undantag och finesser uti flera seemmande sprak stola indriswas i mins net på barnet, som för uppfattning af sådant ännu ide eger tillrädlig intellekinel utwedling. — En önstwärd inblid i naturen och dess storhet winnes ide genom minnets öfwerlastande med namn och känneteden på wäxter och djur, genera oc) speciks af dem oc) deras ärslilda delar. Detta och mycs fet mera sådant skulle, utan slada kunna utelemnad och den till omfånget insktränkta undermisningen derig nom åstadkomma ett mera frukibös rande resultat, och) åt arbetet i werkliga lifvet bes spara de krafefullaste ungdomsåren. Clementarunderwisningen bör ide anses och behandlas såsom sitt eget ändamål, hwillet uppnas genom ett wadert examensproj. Den usgör ett blott medel för indwidens och samhällets högre uppgifter. Underwisnii gswerkens förestandare hafva med sina chejer nåstan ensamme behandlat desja angelägenheter och det är naturligt, att hwarz je lärare, afom målsman för fin, wetenstapsgren, stall wara mån att åt den inrymma Möjligen mesta tid för att framwisa synbart wadra fram steg. Mun frågan är ide en desja aktade mäns tillhörighet allena; den är en samhällets, en frame tidens, en wåra barns och efterkommandes mig: tigaste angelägenhet. Staten har för den gjort störa uppöffringar och den fordrar i gengäld en för framtiden nyttig frukt, som åt samhället De warar mannaålderns spänstiga kraf, och ej ett ökadt antal of de många, hwilka, enligt hwad ere sarenheten wisar, under ansträngning för studier nött bort fina lofwande naturanlag och förmins stat fin förmåga till fjeljmwertjamhetaod) ingripande i werkliga lijwets arbeten och strider. Wi rysa mid föreställningen art frukten af wåra demödans den och af barnens ansträngningar ssall, till följd af underwisningsanordningen, för dem blifwaren få beskaffad wärdelös framtid. Wi tro oss af de offentliga lärowerken ega fordra sådan undevwiss ning, fom utbildar och bringar till mognad bar: nens omdömessörmåga och som framkallar och utmwecklar den inneboende egna kraften och ide förs qwäfwer dessa naturens gåjwor genom minnets öfwerlastandevmed en mängd kunskapsstoff och dez taljer, fom för det stora flertalet och för lijwet ej biiswa till nytta. Det lider ide twifwel, att landets reprefentar tion såwäl med sina framställningar rörande elementarnnderwisningen, i hwilka ordalag dessa än må blifwit gjorda, jom och med de för denna un derwisning bewiljade ökade anslag, åjyftat att åt det uppwäxande slägtet bereda lättade tilljällen till utwedling af individens anlag och förmögenh ter till gagn både för honom och för det allmänna, och det är lika gifwet, att nationen ide önskar en sådan utsträdning af underwisningen, som mer: far till skada för och undergräfwande af ungdomens gryende anlag och inneboende kraft. J öfwertygelse Härom och då sednaste riksdag, med afseende å elementarunderwisningens jam hällsbetydelse, redan i underdånighet anhållit om utredning, huruwida förändring i skolstadgandena och tillämpningen af dem må wara af behof, Haf: ma wi trott det wara af mwigt, att den i landet rådande meningen må på förhand af eder kongl. maj:t blifwa känd, och wi hoppas, det Eder Kongl. Maj:t må nådigst upptaga wår underdåniga ans hållan, att för berörda utredning måtte tillkallas jemwäl sådane män, utom lärarekallet, hwilka hafwa erfarenhet och infigt om samhällets behof samt förmåga och sjeljständighet nog att bewaka dess sanna fördel och intressen. äfwensom att åt samme män måtte i nåder uppdragas att ffyndsamt utarbeta förslag till de genomgripande förs ändringar uti ifrågawarande affcende, hwilka äro af behof högt påkallade. Med djupaste wördnad, trohet och nit framhärda, Stormäktigste, Allernådigste Konung Eder Kongl Maj:ts underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåter G. Fr. Almqwist. C. M. Björnstjerna. Öeneral-Direktör. GeneralzMiajor. Otto H. Forssell. O. Nordenswan. Hofr.-Råd, Jur. Cand., Ph. D:r. General-Major. W. F. Dalman. C. O. af Funck. Kongl. Sekreterare. Major. Jaques De Geer. T. A Bilberah. Friherre, Kapten. Jur. Cand., Advokat-Fiffal. B:d Almqwist. C. A. Holmberg. Grosshandlare. Ph. D:r, Lands-Sekreterare. C. G Bergman. Theodor Johns. Ph. D:r. Grossshandlare. C. P Dahlaren. Leon. Smerling. Banfkfo-Kommisfarie. Grosshandlare. M von Krusenstjerna. Joh Lilljehöök. Major. F. d. ContresAmiral. N. G Å tzel. N P. Ekwall. Grosshandlare. Bruksegare. L. J. Hiertha. G Almgren. Grosshandlare. SOfmwer-Kommisfarie