Norrländska Korrespondenten – 30 september 1870, sida 3

TULL TUUIJIUCTDTTIÄCICII oy TURE VE UlLTCTTlulf ffa tidningapne benämna mår celebra tande maninna. Ajwen wåra i Newyori mic stande landsmän ämna arrangera ett feftligt emottagande oc hafwa till ten ändan nedsatt en feftfomite. TEN ER MAN LISA US TITT VEG GENTS — Petition till Negeringen om ändring i offentliga elementarunderwisningen. J Stodholm har bildat fig en förening, fom utsändt Jörslag till em petiton till regeringen om ändring i ftadgarne för den offentliga elementars underwisningen. Man utgår från den erfarenhet, att medelaldern af dem, fom genomgått elemens tarlärowerken, öfwerstiger 20 år, och sedan exas mina wid universiietet blifwit aflagda har Yngs lngen öfwerleswat de spänstigaste ungdomsåren innan han får inträda det praktisla lifwet. Häri genom kommer han för jent ut i werlden, och för den till mognare alder komne mannen faller det sig motbjudande att fom lärling börja med de simpla göromål, fom åtfölja inträdet få wäl i det industeiella lifwet fom på tjenstemannabanan. Terjemte uttalas den åfigt, att gossen i ffolorna är plågad af mångläjeri, oc) att anlagen i förtid umötas genom den massa detaljer, som skola inläras. Men wi wilja ide gå läsaren widare i förwäg från att läsa skrifwelsen i dess helhet. Densamma är spridd i alla landsändar och har redan fått mydet talrika underskrifter. munehållet är af följande Iydelse: Stormäktigste Allernådigste Konung! Uti den för of, för wåra barn och efterfommande wigtiga frågan om ordnandet af den ofz fentliga elementarunderwisningen wåga wi unders danigft påkalla eder kongl. maj:ts synnerliga uppe märksamhet od) anhålla om def nådiga Mmedwers fan för att denna uaderwisning må komma att bereda det gagn, fom med deniamma åsyftas. Med djup tadjjamhet erkännande de framfteg, elementarunderwisningen under sednare åren i flera afseenden wunnit samt de bemödanden och uppoffringar, fom för sådant ändamål blikwit gjorda, hafwa wi likwäl ide kunnat förbise, art samma underwisning erhållit en rikming, fom (ill wäsentlig del motwäger och företager dess wärde. Erfarenheten wisar, att medelåldern af dem, som fullständigt genomgått elementarlärowerken och aflagt maturitetsexamen, öfwerstiger 20 år och att de unga männen för att aflägga en efter annan examen wid akademien måste anwända ytterligare flera år. Den omssändigheten, att ynglingen hunnit mannaåldern innan han ännu lemnar skolan och att mannen redan öfwerlefwat de spänstigaste ungdomsåren, innan han, efter fullbordade studier, får inträda i det praktiska lif wet, innefattar, efter mår öfwertygelse, ett ondt, ja en olycka af större betydelse än man hitimillls welat erkänna. — För den till mogen ålder fomne, i föreställningen om många sörwärfwade funffaper insöfde, mannen faller det fig motbjns dande att såsom lärling börja med de fimpla göromål, fom åtfölja inträdet såwäl i det indusiriella liswet fom på tjenstemannabanan, och) då han ej minner den framgång, fom motswarar hans anspråk, förstämmes sinnet och han finner ide sällan sin lefnadsbana förfclad. Några af naturanlag eller af andra omständigheter gynnade utgöra endast undantag. En på bredden utftväctt boktunslap winnes af ungdomen wanligen endast genom minnets ansträngning och på bekostnad af omdöme och tankekraft. Barnet eller ynglingen, som måste läsa och lägga på minnet få mångas handa detaljer och göra nära nog lika framsteg i ett dussin mer eller mindre olikartade ämnen, förlorar derigenom den ojemförligt angelägnare förs mågan af sjelfiakttagelse och eftertanke, förutan hwilka fruktbärande gagn af det lästa ide fan winnas. Saknaden i wår tid af werkligt stora förmågor od) starkt utwectlade karakterer är — säger en känd wetenskapsman ) — en naturlig följd deraf, att hwarje gryende anlag i förtid utnötes och hwarje djupare moralisk kraft förs hindras i fin wäxt genom den massa småsaker, som utan uppehåll indrifwas i ungdomens medwetande. Någon tid till eget tankearbete, till egna studier efter eget wal om egna anlag förunnas aldrig. — På detta sätt förkväfwas nature anlagen den egna inneboende kraften tillintetgös res, alt nivelleras och wid wal af lefnadsbana står ynglingen, liksom en fremling i werlden, of ta willrådig om hwart håg och fallenhet falla. Huruwida öfweransträngning under stolåren för rekommer, är wäl af fadtmän omtwistadt, och af dem anföres, att antalet af de lärjungar, hwilka synbart lida till fin kroppsliga helja, är ringa, utom i skolans öfre klasser; men det är påtagligt att denna swaghet redan i de lägre blifvit grunds lagd, och det faktum att eljwaz och tolj-åringen för skollarbetet ej fällan måste anwända tiden långt in på nätterna och flera timmar af dygnet till arbete än mogne mån, fon ide wara nam enligt. -sweransträngning af organerna för tans kens arbete fan ganffa länge ega rum innan den hinner werka derhän, att kroppen swigtar och jyns bart aftynar. Def tillvaro bewisas emellertid af den underlägsenhet i fråga om sjelfarbete och praktist werksamhet, fom numera ide fällan röjes hos äfwen dem, fom till fullo motswarat ffolans anspråk på flit och kunskap. Ctolstadgan förbjuder wäl, att flera än fer timmar under en och samma dag må till under wiening anwändas, utom den tid fom åtgår till bön, jäng, ritning och gymnasiik; men i werte ligheten förswinner få godt som hela hwilodagen ur räkningen och utsylles i släller af hemarbete. Knappt nog funna målidsstunderna i ro njutas, innan boken åter måste tillgripas, och någon tes dighet mellan underwisningstimmarne, hwarom stadgan talar, existerar de facto ide, om ide wid sådana forgliga fall, der lärjungen redan förlorat blott krafter och intresfe, utan äfven god wilja. En sadan från tidigt på morgonen till sent på kvällen näftan oafbrutet ansträngd werksamhet af lärjungens själsorganer borde, tillägger förjattas ven, 7mana till någon tweksamhet, och i betrats tande aj lagarna för nervjystements pbyfiologiffa lif, måste denna twekfsamhet öfwergå till wisshet