Norrländska Korrespondenten – 27 september 1870, sida 2

2— la dagar lemna familj och egendom, för att ljuga och tigga wig genom lifvet. Sadan är brottets lön! Van vid bekvämligheter som jag är, känner jag bittert könlen. Jag blir trött och matt, innan jag ännu lemnat staden. Huru lycklig skulle jag ej känna mig, om jag hemma i mitt varma rum finge lata min betjent arkläda mig och sedan i lugn kunde gå till sängs! Ack huru olycklig är jag icke! Det skulle vara bättre för mig, om jag med ens i strömmen gjorde ett slut på min eländiga tillvaro, och dock bäfvar jag tillbaka för den eviga sömnen! Möjligheten, att det ännu för mig kan gifvas njutningsrika ögonblick, kvarhaller mig vid lifvet. Bort härifran! I sextio ar har jag varit en dåre och en lekboll för vilda passioner. Månne jag framgent skall förblifva det Den eländige kas ade om hvarandra de kläderplagg, som han lagt på stranden, och skyndade sig att lemna stället.