Norrländska Korrespondenten – 23 september 1870, sida 3

n — Om tillftändet i Strasbourg lemar Ve Temps åtffilliga ur privat fälla betomna unrorrättelser, hwilka gå till och med den 7 nnes. i b. Stadens it are tillbringa dagarne busens jorm waningar, hwilkas fönster öerrtkateras omer madraeser; far, sylra met walten, äro uppstälda på gatorna och i de öfre wåningarne; tad ware dessa försi tianhetemått har man ofta fynnat estadtiggöra bomberna. Nalterna äro mera pinsamma; man samlas i de förs sta källrarne; men bland den förskrämda samlingen höras kvinnornas skrik och barnens oråt, hwilket gör all hwila omöjlig. Berolkningen wisar emellertid en beundranswärd uthåliahel. Nepublilens prottameranre har helsats med entufiafm; hwar och en litar obetingart på prodviforiffa regeringen och och är besluten att energiskt understödja de nsamma Marseljäsen. De flesla uf wåra tåsare hafwa fär rt många nåner hört den meloti, hwarpå venna få poputära frih tosäng fjuns ae, men deremoet terte manga finnae, fom ej känna till sjelfma orren, hwarför mi bör medrela tesomma i swenst öfwersättmna. :: Ch styrt och elda med din röjt! i. 8 barn. att strida! gen är. t will ej tängre bida, de högt wajar der. ss . hiir desz da fura igswärmar mara säte med fri? Att deras giym hers offer bil Wi barn och intteur se i fara. Till wapen, lundas män! Framan! med kraft och mod! Framåt, tamat! — Mår franssa jord skall drida deran blod. Wi holas utaf rätar stara, ÅJ sammanmurna kungars hör. rädare! du siall oss amara! Ol :: Hwem ämmas bosorna du bär?:: ot oss? — L fransmån! Se, de wåga; Det sorna slafwericts uwaug Öss stulse böja än en gång! Hi harm ditt hjerta maste låga. Till wapen ete. 3. Hwad! slulle dessa främlingehopar Ht stifta lag i wåra Yan! Öch mi, när frihet högt vf ropar, JB lära trampas utaf dem! ::: Gud! ssulle sia mars fala händer Tp böja under ofets wåld, Öch dyrköpt frihet, nesligt säld, För ewigt semna fransta stränder. Till wapen ete. A Och du förrädare! slall bäfwa, Som wändt mot brö ers bröft ditt swärd. in dom du ej stall funna jända. en lön, din usla bragd är wärd.:: Ci struffets hot slall ater wända — Ty falla wåra hjeltar än Ur jorden stiga de igen, Tills hämndens wärf är bragteäeill ända. Till wapen etc. 5. Ln kärlel ren, för fosterjorden Brom högt i alla srarsia bröst! Ty friset dyr, fom wår är warden, J slolen wåra fanor bära Triumf oc seger och en werld tall häpen fe den stolta förd, Som härdar franska namnets ära. Till wapen etc. 6. ÅLi skola stå i deras leder, Tå wåra äldfie hädan gått. Wi minnas deras dygd och Heder :: Wi frå och falla der de statt.:: Att lefwa, sedan de oss lemna, Att dö med dem är lika lätt. Wi segra ju på alla sätt, Då wi dem följa eller hämna. Till wapen, landets män! Framåt! med kraft och mod! Framåt, framåt! War fransla jord stalt drida deras blod. Ronget de Isle. 1