Norrländska Korrespondenten – 23 september 1870, sida 2

de honom till last lagda förseelserna. Den hjertegode ynglingen harl uppoffrat sig för mig och min familj.o vpVar god och uppsätt den förklaringen skriftligen ho Braukenstein nickade sitt bifall, och man gaf honom skrifmaterialier. Han fattade äfven pennan och försökte att nedskrifva bekännelsen, men hans uppsvullna händer vägrade att tjentgöra. Paulina föreslog då, att hon skulle uppteckna den efter hans diktamen, Två vitnen och bekännarens underskrift gälla i Ungren i alla juridiska frågor, sade tablabiron. yOch troligen i alla länder, menade Martel. Wilhelms fosterfader hade ingenting att dervid anmärka, utan började diktera, och Paulina skref. Generalen föll landtrådet flera gånger i talet, när dennes bekännelse förekom honom dunkel och ofullständig, och detsamma gjorde Földwoy, för att få bekänrelsen affattad i juridiska stilen. Biaukenstein fogade sig i alt och änctligen blef handlingen färdig och uppolästes af Paulina för Wilhelms uppmirksamt lyssnande vänner. Optime!o utlät sig Ungraren med en hufvudnickning. Dokumentet ir så väl affattadt, att det ej ens af den sifligaste jurist kan angripas. (Forts)