Norrländska Korrespondenten – 23 september 1870, sida 2

ren och gick bort till sängen och sönderskar suörena med dolken. Braukenstein uppsteg blott med möda; han var nästan ur stånd att röra armarne. Sedan han först åtskilliga sekunder stått och lutat sig emot väggen och dragit efter andan, gick han några slag af och an i rummet med vacklande steg, men på ett sådant sätt att de närvarande ett ögonblick förmodade, att han skulle försöka att rymma. Förmodligen ansåg han sig dock ej i stånd dertill, ty han slog sig ned på en stol och sade med undergifvenhet: Mitt hjerta är ej elakt, utan blott svagt. När passionen fattar mig, kan jag ej motstå den. Jag förälskade mig i eder gemål, herr general, och beslöt ega henne. Jag underrättade Araberna om eder tillämnade expedition, för att vinna mitt mål; men sedan jag en gång börjat beträda förräderiets bana, tvang Ilassan bey mig att fortsätta den med hotelse att anvars hos Kleber angifva mitt brott. — Det är onödigt, min herrey afbröt Martel honom, vatt ni för oss upprullar hela raden af edra uselheter. Vi önska blott en förklaring, att Wilhelm Zielner är oskyldig till de missgerningar, för hvilka han kommit på Spielberg, emedan ni sjelf föröfvat dem. Wilhelm Zielner är oskyldig förklarade landtrådet. HJag sjelf begick