Norrländska Korrespondenten – 20 september 1870, sida 2

Visste ni det, skulle ui ej bedja mig derom l Dåa man plågas, öfverlägger man ej. Hjelp mig då att välta sängen omkull. vDerigenom blifver ni ej fri. Jag hemtar derföre polisen hit, så att den kan se, huru ni blifvit misshandlad, ty den, som ej sett det, skulle ej kunna tro det.H Jag besvär eder att för guds skull ej öfvergifva mig uti denna sorgliga belägenhet. Iunan ni kommit tillbaka med polisen, har jag redan uppgifvit andan, Jag kan ej hjelpa eder på annat sätt. Dock vänta, jag fick ett infall Jag gar och hemtar grannarne. IHvartill tjenar det? Sök i min venstra bröstficka. Der vill jag minnas att jag har en knif liggande.) Földwoy efterkom hans begäran och fann i den angifva fickan ett instrument, hvilket han igenkände såsom en tveeggad dolk. Det var ett väl arbetadt vapen af poleradt stal med förgyldt korshandtag och skarpt tillspetsad klinga. År detta eder knif?) frågade ädlingen och betraktade vapnet åt alla sidor, vUndra icke deröfver, svarade landtrådet, oty jag hade blifvit varnad och försåg mig derföre med detta vapen, men karlarne öfverföllo mig i sömnenp