Norrländska Korrespondenten – 20 september 1870, sida 2

Földwoy öppnade bordslådan, för att söka ett verktyg, och råkade då att få se ett bref som Weps skrifvit. Adressen till Paulina bestämde honom att läsa det; men han låtsade dock fortfarande, som om han letade i lådan. Hade han ej uuder tiden vändt ryggen at fängen, skulle denne säkerligen hafva märkt, huru uttrycket i Fastän brefvet var från Weps, hvilken han ansäg för den argaste skälm, sa bedömde han dock skarpsinnigt hans förklaring. Då så väl brervet som visitkorten utvisade, att Paulina verkligen bodde der, mäste den bundne hafvs ljugit, da han förnekade det, just derföre fattade han misstankar emot honom och beslöt att ej befria honom förr än han närmare hade undersökt törhallandet. Jag fann hvarken knif eller sax der, sade han och återvände till den bundne. Var då snäll och afbränn snuöret lo bad Braukenstein. Det kan jag ej göra, svarade ädlingen. yIIvarföre ej?) vJag skulle derigenom skada edra händer. IIxad gör det, om jag blott kommer lös! Den smärta, som jag nu lider, kan kuappt derigenom förökas. Gud bevare oss! Ni vet kanske ej, huru smärtsamma brännsar äro?