Norrländska Korrespondenten – 20 september 1870, sida 2

och betraktade honom nogare. Sannerligen, sade han, har man ej bundit edra händer vid sängfötterna hVar så godyo bad Braukenstein, voch befria mig ur det obehagliga läge, hvari tjufvar försatt mig, sedan de plundrat mig. vPlundrat eder! här på edert eget rum och vid denna timma?Spetsbofvarne i Wien måste sannerligen i oförvägenhet vida öfverträffa Ungrens! Hvad är det, som de skrifvit på eder panna? Jo, der står: mördarer Det gjorde de skurkarne, emedan jag ropade: Mördare h yIIvilka skurkar lo vVar snäll och hjelp mig bo Jag skall genast hjelpa ederv Földwoy knäböjde vid sängfoten, ställde ljuset bredvid sig och sökte fullgöra sitt löfte. Anblicken af Braukensteins svullna arm uppfyllde honom med medlidande för honom. De missdadarne, förklarade han, oskulle i Ungern blifva hängda utan förskoning! De hafva skändligt misshandlat eder lo Jag lider mycket,9 klagade Braukenstein. Jag kan ej upplösa den fördömda knuten. Söuderskär honom då. Om jag blott hade en sax eller en kuif. oI bordslådan finves visst en sådan.