Norrländska Korrespondenten – 13 september 1870, sida 2

ljerde Åsdelningen. (Forts. Ir. föreg. nr.) Tionde Kapitlet Huru den bundne återfick sin frihet. Läsaren har säkerligen redan funnit att det var Braukenstein, som legt Weps och Poller och af dem blifvit öfverlistad. Då han stod inför Martel, hade denne förklarat, att han blott egde tvenne utvägar, nemligen antingen sjelfmant gå till domaren och afgilva en bekännelse om sin brottslighet, eller ock att skriftligen aflägga den och sedan skrida till sjelfmord. Ingendera utvägen behagade den fordne krigskommissarien, och han farn efter kort betänkande, att det ännu gafs en tredje och fjerde. IIan kunde till exempel lugnt afvakta Paulinas och Wilhelms anklagelser, och derefter söka rädda sig genom nekande. Detta borde lyckas honom, i fall domstolen antoge, att anklagarne handlade efter hemlig öfvereuskommelse med hvarandra, och det sa mycket hellre som Wilhelm redan såsom fästningsfånge borde miss