Norrländska Korrespondenten – 13 september 1870, sida 2

af sin afsigt. IIan, den infödde Elsassaren, kände ej den Tyska karakteren tillräckligt för att veta, att det i Wien ej skulle gå lika lätt att finna lönmördare som i en Italiensk stad, och han fick äfven derföre giltig anledning att ångra sitt försök. Förmådde han ej före Paulinas återkomst, befria sig från sina band, var han förlorad. Orsaken till hans närvaro uti det annars väl tillstängda rummet blefve då fullkomligt upplyst af Weps skriftliga förklaring, och hvartill skulle det sedan gagna honom att söka rättfärdiga sig genom en väl hopdiktad saga, när karlarne, som spelat honom sprattet, lätt kunde uppsökas och genom sitt vitnesbörd skulle fälla honom. Braukenstein uppbjöd derföre alla sina krafter, för att befria sig från sina band. Efter längre försök lyckades det horom först att lösgöra det ena benet och sedan det andra, Nu, menade han, borde det gå lätt att fullständigt lösgöra sig, ty en trädsäng, sadan som denne, skulle med ringa möda kunna söndersparkas. Som detta likväl ej kunde ske utan ett häftigt buller, hvarigenom folket inunder bonom skulle oroas och förmås att ditskynda, ville ban förut göra ett ytterligare försök att lösrycka händervaIan uppbjöd i denna afsigt alla sina krafter, men hans ansträngningar voro