Norrländska Korrespondenten – 13 september 1870, sida 2

tros, och såsom rymmare i dubbel mån mäste anses otillförlitlig. Redan tänkte Brankenstein lugnt afvakta, hvad som komma skulle, när han erinrade sig, att han sjelf dagen efter branden pa ort och ställe allmänt blifvit ansedd för gerningsmannen. I fall vederböraude myndighet, innan saken företogs till behandling, finge reda på detta, kunde det för honom medföra högst obehagliga följder, deribland först och främst hans inlogerande uti häkte under ransakningstiden, och detta var ingalunda någon fägnesam utsigt. Den tredje utvägen förkastades altså. Den fjerde, som ännu återstod, bestod uti att undanrödja Paulina, och det ännu samma dag, så att hon den följande ej kunde upptrada inför rätten såsom bans anklagerska. Denna utväg syntes honom vara den minst farliga, och han valde den så mycket hellre, som Paulina brutit sitt honom gifna tysthetslöfte och derigenom ned rätta gjort sig förtjent af sitt öde. Det aterstod honom altså blott att utlundera, huru han borde ga till väga. Sedan han äfven uti detta afseende fattat sitt beslut. tog han sin tillflykt till en förklädnad och genomströfvade deri Wien, sämsta utskänkningsställen i förhoppning att der finna män, som ban kunde använda till utförandet