Norrländska Korrespondenten – 2 september 1870, sida 3

UL FW)öÖäImHAuftuturfknsien i Torps ristritt inom Westernorrlands län har sundhetskollegium upprättat förs slag och rerå uppfört: 1) med. lic. H. Malmgren, 2) med. lic J F. Kinberg och 3) med. tic A. O. Schröder, med förord för lic Malmgren. — För fartygåegare. En insändare i Helsinafors Dagblad, fallande sinGammal jjöman skrifwer jöljante fom för: tjenar utt behjertus: Uti härwarande skeppstocka ligaer för närwarante brignen Toimi, hemma här städes, min bygd uti någon af de norra städerna. Fartyget fom är by tt 1867 blef för nånon tid setan intaget i dockan, i un: ledning af yppad läckning. Wid wert stäld unrersölning befans att åtta gån gar af borclåagningens inre fiva när: mast kölen, å begae fivor deraf emellan bottenstockarne, blifwit twärsöfwer Aer nomskafware, på en brerd af cirka 5 tum till ett tjup af hälften och på fina ftäls len trefjerdedelar af deras tjocklek, hwilken mäter 4 tum. Stadan har utsträckt fia till en tredjeret af fartygets längd mitskepps, rer botten är mest utbyir, och har åftarfoms mits terigenom att sartyget under fina första turer innehaft tjärlast; tunnorna bafwa läckt, tjäran har genomtrännt den drifna garneringen och samlat fia emel lan bott nstockarne, hwilla alltid äro mår ta och rer den följaktligen ide kunnat få fäne, men bar deremot förenat fia med den barlastsand, fom fifaleves intränat mellan garneringsnäten och mid fandz bordeplankorna. Härigenom hafwa flera fot långa, armötjoda, ganska fmidiga ras spar bildats, hwilta under slinaring i sjönång på omförmäldt sätt genomfatwat berdläganinnen. Annu en tur till, och fartyget skulle kanske ökat antalet af dem, hwilla jpårlöst förswunnit utan länd orsak. Det är wisserligen sant, att, ester utlossningen af tjärlast santborreplankorna wanligen upptagas och ven mid fölen fam lade tjäran uppsamlas — men hwad deraf ligger bordwarts kan icke åtkommas. Månne tet terföre, ide wore af be hofwet päkalladt att garneringen borde drifwas, och då fartyget intager barlast, santborsplankorna så betäckas, att intet deraf lunde infalla mellan garnering och bordläggnina, ber ben äswen är fördert: lig, emedan den hindrar wattnets fria lopp till pumparne? Men hwad betyder alt detta? Fartyget är ju försä!radt! Ar besättningens lif det äfwen? — Ja, kanske uti vet stora belaget hos wår Herre! — Den direlta telegrafkommunikationen mellan Swerige och Tyskland lärer wara tills witare afbruten, enär kabeln mellan Trelleborg och Arcona på ön Ri gen skall hafwa blifwit förstörd, man met ej af hwem, men man misstänker fransmannen. — Apropos om kriget. I det nyli: gen uttomna fjerte häjtet af Runebergs samlade skrifter — hwilka nu på hrr Bei jers förlag säljes till det i anseende till dess förtjenstfulla innehåll billiga priset ar 10 rdr — fins en öfwersättning af den engelska balladen Chevev jagten, i bwilken den blodiga kampen wid Otterborn besjunges. Denna strid uppstod med an: ledning af twå stora och mäktiaa herrars afuntsjuka och fåfänga, men kostade myc: fet blod, bwarom balladen berättar, att Till England kommo femtitwå, Aj femhundra, hem; Till Stottland, af twåtusende, De fommo femtifem. Jnnan tet emellertid kommit få lånat och wid första möttet mellan ridrar Don glas och lord Percy, hare dessa ett hör geligen förftånviat samtal, såsom synes af här följande uttrag: Den ädle Duglas talade Till Percy åter så: (Att döda män förutan skuld, Det wore fynd ändå; Men, Percy, du är tovd af land, Och jag af stånd fom du; Wi låta folket stå bredwid, Od) slås, wi båda, mu2 Wäl, straffe Gud, få Percy sadt, Swem fom det neka will. — — — Om tenna lord Bercyg bön ffulle blif: wa hörd, ffulle vet gå illa med wår tids A. onton COA rv KAR Kon fkjnodon mel