anslag till banor här lönade fig förträff lint, hwarjämte den skulle swara med att tala om wåra stora anspråk. Hr Waiden me: nade att om man förerut känner Norrland få litet, wore det just ett godt godt sätt att upplysa tem om dess anspråk, och att wi ide skela taga intiativ till nerprutningar, då an: tre noa draga förforg derom Dessntom wet man, att wi ha förstånd nog att ej utan behof och utan ffäl framställa några fortringar. Sevan ytterligare några ta: lare uppträrt bhufwurfakliaen fom bet tycktes för att upprepa hwad andre för: ut sagt, beslörs först att aifwa fråran den lyrelsen: Har Norrland något fullt rättmätigt anspråk på att få dessa twå banor bygda såsom stambanor, hwarefter frågan med stor öfwerwigt bifölls. Tretie och fjerre frånorna: Hwilken af de föreslagna linierna för norra ftamsbanan A. eler B anser mötet wara den, fom skulle bereda Norrland i fin helbet största gapnet? oc) Hmwilten linea A. eler B. anser mötet wara lämpligast för banan emellan Suntswall och Trond: biem? ansåges af br Asplund mindre lyckiat uppstälda och förändrades på hang förslag få, att man först skulle vig: kutera de olika riltningarne af norra stambanan oc) dernäst om Jämtlandgbanan. Linien A går från Hybo i Ljusdal upp mot Torpshammar, under det att linien B trages från Ljustal öfwer Delsbo, Hassela, Ljungans utlopp i Marmen, Wijstawurs o. s. w. till ÅAngermanelfwen; A kan således kallas den westra och B den östra linien. Hrr Staaff. Bruhn, Schmidt och Thomee talare för linien B, fom går genom orlade trakter, vå ÅA går genom uppen: bar obyat och uppdrog särskildt hr Bruhn en rdetaljerav jemnförelse enligt hwilken HvboDelsbo—Hasfela trakternas felk mängd, redan odlad och odlingsbar jord, i jernbrukens och sågarnes antal, i fördelarne för postens befordran och för landete förswar samt genom mindre längd och genom förbindelse med Huditswallsbanan wira öfwerträffa te trakter aenom hwilken linien A komme att gå. Delsbo är Helsinglants rikaste socken och Had: fela bland norra Helsinglants förnäm: sia; men Ramsjö har hårrt klimat och linger i en sträcka af 6 mils obygd. Å andra siran och för linien A talade brr Widmark (ombud från Ljusdal) och Nils Månsson från Färila, frambällande att, äfwen om denna wejsiliga riktnina blir antagen kommer likwäl3 af landet att lia ga wester om banan, att om Ljusdal ärfat: tigt jäärdet emedan det saknar fommunifationer, att Herjeralen, likaleceshittils wan: lottad, skulle ha stort gagn häraf, att skoas trakten ej war som någon påstått 9 mil utan blott 717 och slutligen att jerns werken i Bjuråker ej kunna åberopas till fördel för linien B, emedan de komma att flyttas till hafwet. Sedan härefter hr Thomee anfört att, särskildt ur synpunkten af Westernorr. lands förvel östra linien wore att föres draga, emedan den är blott 17 mil, våt: nar 119,571 inwånare, 7 segelbara fom munikationsleder och 37 ft. brut och ftörre sågwerk då deremot Å blir 25 mil och har endast 70,619 inw, 4 segelbara leder och 9 bruk. Med starkt ja rop bifölls också Öftra linien. Häremot reserverade fig herrar Widmark och Måns Persson. På eftermirdagen kl. 5 och sedan mös tesreltagarne intagit en å Rärhuset anortnad gemensam midrag börjades förs hantlingarne öfwer Jämtlanrsbanans sträcknina. Här betyder linien A den sydliga, direkta linien och B den nord: liga, fom kröker fig uppåt Sollefteå. Det war, fom wi redan anmärkt, naturs ligt att å detta möte sympatierna för denna sednare sträckning skulle wara för: herrskande och detta inwerkade betydligt på diskussionen, så att densamma oaktadt dess ansenliga längderbjödätminstone från ena sidan föga af skäl men så mycket mer af tategoriska påståenden Hr Almqwist förordade lifligt linien B, emedan banan kommer närmare Westerbotten och fåle:des blir nyttigare för hela Norrland men inskränkte fia till att, på grund af att man ingen kännedom egde om linien B och dess anläggningskostnad, befolfninggoch produftionsförhållanden m. m., yrka en fullständig undersölning häraf, innan ASS i 1.