Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1870, sida 3

vighet att följa med sig tillbaka till främlingen. Se här hafva vi rymmaren, sade han vid återkomsten till denne. Nu måste han lyda. Säg blott, huru, hvarest och när det skall ske, så äro vi genast beredda att förtjena de två och ett halft tusen gyllen.? Kan jag således lita på eder? Naturligtvis, svarade Weps; ?vi skola på bästa vis tjena eder. Men äro vi två ensamma i stånd att betvinga vår man? Det är ett fruntimmer. Hör du, broder, det är blott ett fruntimmer. Och till på köpet en svag varelse. I skolen ensamma kunna öfverfalla hennes boning. Hör du, hon är eusam, och du, fårhufvud ville fly! Men Weps, tänk på synden som vi skola begåb erinrade honom Poller. Var lugu i det hänseendet; jag tar synden helt och hället på mitt samvete. aSå kom dåcj Vid nattens inbrytande mörker förde främlingen de fordne fångarne till Landstrasse, men stannade efter en stunds vandring och frågade, om de voro i stånd att uppbryta dörren i fall den var tillstängd. (Forts.)