Sedan jag kommit på denna tanke, är jag inte så samvetsgrann mera, utan anser stöld blott då för en skam, när den upptäckes. ?Ni har rätt, sade en man, som vid nästa bord suttit och med intresse åhört samtalet och nu trädde bort till dem. Tillåt mig, sätta mig bos eder. Med dessa ord satte främlingen sig på en stol vid bordet. Vännerna betraktade honom och sågo ett rödlätt, fylligt ansigte blott till hälften framblicka ur den uppslagna kragen på en gammal, ljusbrun kappa. På hufvudet hade han en gammal fransk, djupt i pannan nedtryckt hatt, på läppen ett bredt, krusadt, svart skägg och framför ögonen runda, gröna glasögon. Den föga skarysiunige Poller tog honom för en supbroder och källarkund, men Weps trodde sig först se en medlem af den hemliga polisen som hade för afsigt att göra deras bekantskap och utspionera deras förehafvanden. Men när han på hans hand upptäckte en briljantring. slog han denna tanke ur hågen, ty en sådan spejare skulle enligt hans åsigt hafva förstått maskera sig klokare. Ni får plats ändå, utan att behöfva sätta eder hos oss,, menade Poller, Blif ej ondb bad främlingen ÄJag bjuder på bränvin. Hvarföre då? Ni behagar säkert skämta med oss?