Norrländska Korrespondenten – 30 augusti 1870, sida 1

Kriget! Om slaget wid Metz innehåller Stodholmeposten, efter Standart följande af denna engelska tidnings korrespondent strifna högst upplysande rer onörelse: SU. 1 på söndagsmiddag den 14, säger han, war franska armen, 180,000 man starl, lägrad rundt omtring Metz. En allwarsam strid war wäntad redan dagen förut. Aislilliga försök Hade bifwit gjorda att locka fienden ut ur skogarne, fom af honom höllos befatta. Den vreusfifta armen under prins Fredrik Karl eller rättare, de under Steinmets nu förenade ars metårerna, 150,000 man starta, Hade intagit fin position vå mwägen till Boulay, och mid den punkt der den korsar wägen till Bornh. Wägen från Bellenoir och Bo ny till skogshöjden mid fiftnämns da slälle war besatt af preussarne. in del af deras divisioner doldes i ffogen. Hela morgonen hade slott mwerlats och en stä mytsling pågått, och det fåg ut fom om ingen mera allmän strid stulle fomma att ega rum denna dag. Kl. half 2 ers höllo de fransta trupperna order att werkställa fin rerätt öfwer Mofel i riktning mot Berdun. Ål. 2 gick avant-garnet öfver floden på en ponton, som fort förut blifmit sträcåt deröfwer, oh bagage, tross och materiel gingo öfwer på andra bryggan i riktning mot Longewille. Rejsarens wagnar woro redan på wåg. Prins Napoleon och jkejsaren fjelf begäfwo fig en Half timma senare till häst från Metz i samma riktning. Kl. 3 woro å:dje fåren Decaen, 4:de TAdmis rault och kejserliga gardet under Bourbaki färdiga att bryta upp od) begynna öfwergången då plötsligen preussarne sågos göra fig redo till strid: fomliga af deras regementen intogo tiraljörs pofitioner, andra förberedde offenfiva rörelser framför stogshöjderna wid Borny och i rikming mot finna och Mercy les Metz. Afsigten mar genom inlig. De franffa trupperna under Bazaines lommando bestodo af 8:dje och 4:de armetärerne och fejz serliga gardet. De hade frontställning mot Bors ny, Örizy och Mercy te Metz. Kejferkiga gardet bildade referven i närheten af Fort Quentin. Kl. en qwart efter fyra begynde anfallet. En fart ars tillerield öppnades på alla Håll. Mitrailluserna begynte siti förfärliga arbete å båda sidor. Jag befann mig midt i striden. Rök, skrik, de sårades klagorop, deras kamraters raseri, kolonner, som hwirslade fram rundt omkring mig, kulorn as sus och förfärliga effekt i de nyss täta lederna — allt tedde fig för mig i ett oredigt, fantastiskt och des monisit kaos. En barndomswån den wälbekanta baron de Vatry, fom anför gardes-volttigörerne, fer mig, igenkänner mig och warnar mig för den fara, ör hwilten jag onödigtwis utfatte mig. Hang ord hinna mig såsom ett oredigt sus af winden, han sjelf förswinner i larmet och röken, och jag blir qwar på min farliga stådeplats, fär ter på att aldrig få tala om hwad jag fett och hört under dessa förjärliga timmar. Ett batteri af artilleriet med en kulspruta gjor de en försträdlig manspillan i preussarnes leder. Jag hörde ljungande bravorop efter lydade stott. Elden war få wäl riktad och precisionen så stor, att hwarje skott bokstafligen kastade undan de preuds sista lederna, hwilla slogos såsom lejon, förträff