Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1870, sida 3

Medgifves; men det förhåller sig dock, som jag säger. Herr Birch, hvad straff förtjenar den man, som efter begången stöld och mordbrand kan medgifva, att en oskyldig af tillgifvenhet för hans familj i hans ställe uppoffrar sig åt rättvisan? Braukensteins panna badades i svett. SHuru kan jag döma öfver detta romanartade fall, då jag ej är brottmålsdomare? frågade han med tvunget leende. Hvad straff förtjenar den eländiger, frågade Märtel med höjd stämma, osom fräckt begagnar en hederlig ung mans fromma känslor till att dölja sina brott, störtar honom i olycka och dertill är låg nog att skildra honom såsom en skurk? Säg, herr Birch, säg. JJag förstår ej edra gåtlika ord. IIvad skola de betyda? Dbe betyda, att för eder domens dag inbrutitÖ sade generalen med högtidligt allvar. Wilhelm har ändtligen tillstått sanningen, och Paulina Heger är beredd att med sin ed bekräfta hans utsago. För eder gifves det ingen annan utväg, än att aflägga en skriftlig bekännelse angående edert brott och sedan intaga förgift eller ock öfverlemna eder åt domstolen och böta för eder förseelse medelst inspärring i samma häkte, der Wilhelm i åratal försmäktat.v? Herr de Martely förklarade Brau