Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1870, sida 3

kenstein med förtviflans mod, man har berättat eder en skamlig lögn, och ni tror den säkert endast derföre, att ni har en dälig tanke om mig såsom eder frus andre man. Denna skall försvinna, när jag förklarar, att jag anser edra anspråk på Fransiska för de enda lagliga, och frivilligt afstår från henne.o Denna punkt,HP svarade Martel med större lugn, vlöses af sig sjelf, så fort den andra först blifvit afgjord.4 Min herre —? Nog med ord. Jag unnar eder betänketid till nästa morgon. Får jag ej då uti min hand en förklaring, som tydligen utvisar Wilhelms skuldlöshet, skall jag jemte Paulina Heger framträda inför domstolen, och jag är öfvertygad derom, att ni ögonblickligen blir häktad. Jag säger eder, herr de Martel — Generalen tog och blåste i en pipa hvarpå kaffern genast inträdde i rummet. 4kÖppna dörren för denna herrelbefallde Fransmannen honom, och i samma ögonblick tog Braukenstein sin hatt och lemnade boningen under utropet: Huru orättvist! huru orättvist som han dock med den största ansträngning uttalade, (Forts.)