Det är kart att isynnerhet i början af denna folkmötesrörelse många brifts älligheter i formelt hänseende uppstå i söljd af oerfarenhet; men sådana fantigs )eter afnötas med tiren och större wana vid offentliga förhandlingar skall fnart öra alla anmärkningar obehöfliga. En funna wi tock ej undertrycka utan wilja fästa hrr folkmötesordföranders upp: märksamhet på wigten deraf, att de hålla ordningen mid makt och ej tilläta mot åsigter eller personer förnärmande yt: tranden, allra minst vå de ligga utom äimnet, fom diskuteras. Wi föranledas härtill af den obehaalina episod, som eade rum å Hassela mötet, der pastor Löfral i religionsfrihetsfrågan tillät fig att uttala — hwad han naturliatwis såsom hederlig lutersk prest bör tänka, men hwad han såsom bildad och mid offent: liga förhandlingar wan man ej wid detta tillfälle och i denna råga hade rätt att säga — den bomen, att baptisterna äro fättare och deras tro — willomeningar. Yttrantet wäckte ond blod (ty halfwa befollningen är, enliat pastorns egen utsago, baptistiskt sinnad och hälften af återsteden flår och wäger) och förde för en stund diskussionen på afwägar. Efter dessa allmänna anmärkningar öfwergå wi till en möjligast kortfattad på samma gååna fullständig retogörelse, anmärkande dock att det ej war oss möj liat att erhålla namnen på talarne wid Bergsjömötet. Detta möte öpnades af handlanden J. Thorell med en hänwisning till ofmwannämnda kungörelse och med uppmaning till wal af ordf, och utsåns härtill fom: munalnämndens ordf., br E. Högström, fom inledde förhandlingarna i vet när: maste få här: .i::: —