liga gardet ej undantaget. Härigenom bekräftas, att lejsaren bett och hållet måst afsäga sig lerningen af armcen; och det kan äfwen bemärkas, att alla officiella depescher, som från Metz anlänta till Paris, ej mera äro unrertecknade med namnet Napoleon, utan hafwa helt enfelt under inrilesministerns signatur des. fa ord: forrespondens från generalkvarteret. Sessionens förnämsta intresse låg litwäl ide u i lrigsministerns här anför va förklaring, men uti upptagandet af Jus les Fovres förslag, att en förjmwaagkomite skulle bilvag inom kammaren. Om detta förslag hade antagits, skulle all regeringens myndighet hafwa öfwergatt från kejsarinnan till den af lagstiftande för: samlingen walta förfwarsfomitgen. För: slaget förlastares tock ehuru med en rins aa majoritet, men drabbar ett nytt, om äfwen partielt nederlag franska armsen, är det otwifwelaktigt, att denna fråga ånyo skall framkomma under en annan form, och vå skall den troligen ej hafwa swårt att winna terräng. Jules Favres förslag om tillsättande af en förfmarstomitg fom den 13 dennes åter på tal i franska lagstiftande fåren, sedan det utskott, till hwilket förslaget att börja med blifwit hänwisadt afstyrlt dess antagande. Gambetta föreslog der wid, att, som en offentlig diskussion i detta ögonblick skulle tunna wara oläglig tammaren måtte besluta att utan diskus sion remittera förslaget till fina byråer, Då presidenten förtlarade att detta frid: de mot arbetsordningen, beslöt kammaren att konstitnera fig till hemlig fomitd d. w. s. att diskutera Jules Favres förslag inom lylta dörrar och utan att protokoll blir offentliagjordt. Detta beslut wäckte naturligtwis stort uposeende; det antogs, att representanterna nu skulle öfwerlägga om afskaffande af den tejserliga regimen. Deliberationen warade twå timmar, och en korrespondent till Independance belge meddelar förjande om förloppet derwid. 3 distusfionen deltogo grefwen af Par lilao. samt deputeradena Jules Fawre, yrlade att tammaren måtte taga malten i fina händer; och, fade han, om nam net förjwarstomite skrämmer er, få må lammaren i i fin helhet fatta styrelsen. J måsten, sorgligt nog, äntock komma ders hän; gören det derför få snart fom möj ligt; situationen fordrar det och landet yrtar det. Tachard yttrade äfwen nå gra rörande och fosterländske ord. Gam betta började sitt tal sålunda: Mina herrar! Det är ett ord, som är i allas nun, fom löper genom alla gator och fom säterligen i, litfom jag, hafwen hört uttalas; det är ordet ... decheance (af gång). Det wågade ordet fick för till fället passera, men då talaren flöt med yrlande att frågan måtte diffuteras inom byråerna, braft owädret löst. Jules Favres förflag förlastades. Det fick blott 50 röster för sig. Minoriteten hoppades deck bättre lyda nästa gång, och en de puterad yttrade wid utgäendet: Inom åtta dagar skola till och med arkadierna rösta med menftern. Krigsministerns yttrande innehöll meddelanten om landets bewäpning, proviantering och förswarsutwägar, hwilla korrespondenten af patriotism anhåller att få sörbigå mer tystnad. — —