Norrländska Korrespondenten – 23 augusti 1870, sida 3

Meddelanden från allmänheten. Ett kort Husförhör. Den 7 Juli 1870 instälde fia enligt förut ffedd palysnina tjenstledine pastorn hr S. Backman i insäntarens hem för att hålla husförhör med roten Hallom i nedannämnte socken, dertill förordnad af Comministersembetet bärstätes. Folket tom tilliammans och efter uppläsjandet af en bön (Fader mår) försiagick fom wanligt anteckningen i förhörsboken. Dere efter uppslog hr pastorn Rom. brefwets 4:de kapitel och nåara begynte läsa innantill, hwilfet fortgick til deff han nåds de 15 o, då han stannade för att ut: tyda den. Derunder påstod han att menniskan fom gjorde fynd och orätt och ide wisste att hon atorde vet, den mennis skan war utan skuld inför Gud och fris kallad från straff, derföre att hon ide wisste det war synd och orätt. Då mår gade inf (fom anfåg en såran tolkning ide allenast skriftwidrig, utan oc höast farlig för okunniga menniskor) göra avmärke ning med att uppläsa Lukas 12: 48 samt Rom. 2: 12 m. fl ställen, för att bewisa, att en fåran tolknina mar falsk jemte tet inf. sökte framläaga fin uppfattning af ifrågawarande ställe. Emot detta fare hr pastorn ingenting utan i högst upp: retad sinnesstämnina fare fia wara för gammal att lära af en sådan, åberopar re sitt Embete samt rättiabet att ensamt och utan anmärknina föra ortet. Uppfordrare inf. att tina eller och skulle ban aenaft fluta, tillade att han ide stulit fin krage i fopwrån. Sevan till: witade han inf. ett och annat för ett fås dant uppförande, deribland att inf. hare bholwett men ide folfmwett o f. m., ber titlade inf. med unaa Heren och frå gade till sist 7bmwem inf. wmar; oaktadt han wäl fönre och) wisste att inf. är fim: pel bonteson. Efter åtskilliaa orbwerlins gar yttrate ins. sin önskan att det måtte blifwa slut på denna obehagliga tispyt; men innan ins. hann utsäga detta slog br pastorn i wredesmod iaen förhörgbofen, sprang upp och kallade de närmwa: rande till witnen och tillsade inf. att stå till answar för sitt uppträde, bjöd ett hastigt adjö och aid genast ner. Många uttryckte sitt missnöje öfwer ett