Norrländska Korrespondenten – 19 augusti 1870, sida 3

erkänna sitt brott och terwid upplysa, om tet icke tillkommit, för att bereta honom tillfälle att lindra barnföderskans och barnets nöd. Först nu rörd till tå rar erfände Lindberg, att han, efter wunnen kännerom om det lyftare frarbantalånet, fattat beslut att ocrusa Olsson, afhänta honom lirwet och bemältiga fin penningarne, hwilket han wertstält på vet sätt, att när han med Olåason af lägenade sig från trädgärden, der Mörs sen lemnadcs allena, honom lyckats brin ga Olsson in i brynghuset, ber denne anwisata en hwiloplats, att bortsofwa ruset, hwar efter Lindberg, som från stallet försett fia med ett arimskaft, far stat detsamma om Olssons hals och dermed strypt honom samt när lifwet mar slocknatt, bemäktigat fia i kläderna befintliaa penningarne, 150 rdr, jemte en sparbanksbot och en portemonnaie, hwilka twenne senare han netkastade i brunnen, i hwilken han ock nersäntte li fet. Af penningarne woro 127 ror gömda i en kakeluan å gästgifwaregården, derifrån de af Lintberg, efter afgifwen betännelse, framtogs. Resten war före skingrad och anwänd hufmwursakligast till spirituesa. Ryktet om Liatbera är retan före detta brott osördelaltigt, hwaremot Dis fen gjert fis känd för en fritsam och i öfrigt hebranre wandel. Luagure härarsrätt, fom den 3 b:8 haft sammanträre i Mörarp för anrra årenden, har oförtöfwardt efter befännel: fen företagit ransalning med brottölingen, fom derefter införpassats till längs häftet, Förorrnande om der döva frop: pens obtuttion är meddelatt. e —