Norrländska Korrespondenten – 19 augusti 1870, sida 2

det fortsattes ännu i miodags oc att det ide hade upphört tl. 5. Att fårade an: ländt samtidigt med mig, betyder intet, ty man täljer icke utan spånor, och en seger är ofta lilaså dyr fom ett nederlag. Jag wet tywärr litet mera än folfet här i Strasbourg; ty jag har fett striden börjas och nästan bewistat slagets slut. Redan fl. 6 i morsebörjade kanonerna att tåna wid byn! Freschwiller, ej långt från Hagenau. Mac Mahon anför sjelf, men han har endaft 30 a 40,000 man, och mot honom står en ftyrta, fom är fyra gånger få stor, och ständigt förnyas. Emellertid går alt wäl till framåt mid dagen. Kronprinsen förlorar terräng, Fre schwiller tages tillbaka, 2:dra regementet af turkos storma med hajonetten och far sta alt ned framför fig. Men ju utom ordentligare under af tapperhet wåra soldater uträtta, desto tätare blifwa de skaror af fiender, som strömma fram ur skogen. Preussiska artilleriet tager pofiz tion i skogsbrynet och sänder oss ett ful regn, medan preussiska granater tända eld på byn. Bortåt twästiden börja några af wåra regementen att fännbart glesna; antalet af stupade wäxer starkt på wår sida, men intet är förloradt. Mac Mahon håller ut. Men plötsligt sprider sig ett rykte, att ammunition fattas wårt avtilleri och att wåra soldater ide hafwa flec ra patroner. Kavalleriet försöker då en sista ansträngning. Våra dragoner ftorma i karrier bortåt skogen, men bakom hwart träd står en preussare, hwart skott faller hastigt och säkert. Härmed börjar upplösningen. Wägen till Hagenau bes täckes med flyktingar, och de skynda åstad i en förfärlig trängsel, genomfårad af skotten från det fiendtliga artilleriet, som fördubblar sina ansträngningar. Solen går ned och snart föröker mörkret det fasansfulla i denna jämmer, dessa rop och dessa eder, i denna wilda flykt till jernbanan och stationen Brumeth. Det är hwad jag har sett och det är midt i dessa uppträden, som äfwen jag har wändt om. Jag hoppas, att olyckan skall wara mindre, än den framställer sig för mig; men jag skildrar för er hwad jag har sett oc) ätergifwer här uppriktigt mina in tryct. Om slaget mid Wörth skrifwes till YBolontaire: Höjderna wid Bremelsbach, der franska bataljonerna hade ins tagit position kunde ide hindra preus: sarne att framtränga och franffa artilleriet war ide talrikt nog att hejda deras framryckning, om det äfwen tfunde åftadkomma förwirring och förödelse i deras leder. Efter en strid, som warade en timma, lyckades vet tyskarne att nå höj: den från andra fivan och derigenom twinfransmännen att gå tillbaka. Hertigen af Manenta insån öagonblickliaen det jwå ra i ställningen. På båta sidor tilltog elden; ingen underråttelse kom från de andra kårerna; preussarnes skyrka tilltog i sådana propertioner, att det skulle warit en trårskap att söka förlänga ett mot: stånd, fom nu war gagnlöst. Tillbafas tåg kommenderades då, och vet ffedde i god ortning öfwer Sulz, Vemersviller, Spicheren, Wörth och Freischwiller, der bären intog position. Man såg då tyrligen tyskarne, fom i början hade gått fram med eu wiss försigtiahet, rycka upp på platåen och genast uppställa en stor mängd kanoner, hwilka öppnade en wäl underhållen eld på franska centern. De många strider, fom hade warit följden