Norrländska Korrespondenten – 19 augusti 1870, sida 2

Fransiska, som han för många år sedau på fälttåget i Egypten hade förlorat, och sedan dess begråtit såsom död, ännu fanns kvar ibland de lefvande. Han sträfvande derföre med den största ifver att återfinna henne, och det var detta sträfvande, som drog honom till Teplits, ty han hade bört, att en Fransyska, hvars utseende och ålder öfverenstämde med hans maka, brukade besöka denna badort, och begaf sig derföre dit vid badterminens början. Hans förhoppning blef dock besviken; den Fransyska, som han der lärde känna, var ej hans maka. Denna dag fick han sjelf i en öppen vagn se en dam, som hade mycken likbet med hans fru. Visserligen var hon på den tid, då han förlorade henne, en blomstrande ros, och här såg han framför sig en vissnande; men en inre röst sade honom, att så och ej annorlunda måste Fransiska se ut i sitt fyrtiofemte lefnadsår. Damen i vagnen deremot såg ej Martel, utan hennes blick hvilade på ett ungt högväxt fruntimmer, som satt midt emot henne, Hastigt rullade vagnen förbi; fransmannen ropade åt kusken: HHalt lomen denne antingen hörde honom ej, eller förmodade ej, att ropet gällde honom, ty han for med samma snabbhet vidare. Martel skärpte sin stäm