kristllg Jorberedelse ingifwer. Många prester mäj: wa kyrkans madmal genom tråliga predikningar od) dessa prester funna wara rättroende (uttos doxa) utan att wara rätt troende. Psalmsång ansåg talaren böra omwerla med underwisningen. Hr Andersson wille ställa i dagen öftgötaläs rarnes tankar i ämnet. De anse Jas sedelära och hans person böra framhållas, samt att man bör följa evangelierna med förklaringar. Widare endast Luthers lilla tatekes. Ett muntligt refue me af gamla testamentet är fullt nog. Utanlägs ning, bibl. historia och stora katekesen ogillades. 3Z:dje frågan: Rå hwad sätt fan follstolan wäda och underhålla en sann fosterländst anda? Hr Kraiberg menade att den, fom ej som barn älstade fitt fädernesland, froårligen kommer att göra det. Medlet för wädandet af denna känsla är modersmå et och dess litteratur, derefter muntliga historier ur fäderneslandets häfder. Fosterländsta sånger böra äfwen omwexla, likaså fester på sosterlandets stora minnesdagar. Fosterlandets heliga flagga bör äjwen hissas mid foltskolorna. Prof. Fr. Hammerich yttrade fig: läraren skall lära sig hemta den rena malmen ur folkets, ja ur allmogens bröst. Allmogens modersmål är renare än de s. k. Ybildades. Underwisningen i ftatsförhållandena bör ej försummas, och fosterlandet är ej Swerge, Norge eller Danmark, utan hela Norden är det jå långt modersmålet talas och så långt man blir förstådd. Hr Rohde trodde, att kärleken till fosterlandet måste i skolan bibringas barnen förmedelst att sätta det i jemförelse med andra länder. I Smerige talas det få mydet åt barnen om Amerika, att fosterlandet åsidosättes. Barnet bör lära fäns na mår herrliga natur, wår rikedom på metall, på jern, på alt hwad andra land mer eller mindre sakna. Ajmen landets sociala förhållanden bör barnet få lära känna, äfwenså dess litteratur. Beklagade art jå många öjwesättningar begagnades, då wårt lands stora män lemnat få mwärderika bidrag till dess litteratur. Ty när barnet ständigt finner utkändstt, bör det tänka med undran på få litet swenskt står till buds. Barnen böra äjwen få lära känna Nordens utmärktaste män. Widare må ej inplantas något national hat hos barnen, de böra lära fig sördraga och älsta andra folk, äfwen om dessa förnämat of. Hr Ernon (swensk) trodde att fosterlandskärlet borde wäckas genom sång och saga. Bättre än att siunga: ÅUr wägen moskoviter, är fom mostowiter, danskar eller norrmän ! Jde följa den satsen: älska din wän, men Hata din fiende. Wi hafwa alla ju en Gud, samma Christus har lidit för oss alla. Ordföranden, pastol Hansen, förklarade 3:dje frågan afslutad och öfwergid till den 4:des: Hmilfå åtgärder anses tjenligast för åstadkommande af jemn stolgång? Hurn midt anses ffoltwånge: böra för detta ändamål anlitas? Or Jesperson (norrman) ansåg frågan ej wara rätt formulerad. Skoltwång är efter norskt bes grepp en allmän underwisningspligt, fom ålägges hwar och en jom har barn att underwisa. AÄr staten styldig att upprätta skolor, är det äfwen den enskilde medborgarens pligt att föra barn dit, ty det är hwarje faders eller målsmans pligt att mäl uppfojtra fina barn. Hr Rohde trodde skoltmånget bäst undwikas ges nom att goda och bra lärare och lärarinnor ans wändas fom funna draga barnen med fig. Han hade på landet fett dugliga lärare werka få, att barnen knapt kunde hållas i hemmet, utan ftändigt wille i ffolan. Men dertill måfte äfwen ffolstyrelsen werka genom att inrätta skolan wäl och förse den med tjenlig materiel, att både lärare och lärjungar trifwas der. Skolråden böra särskildt wara intresserade för fin sak. De böra jemte lä rarne under mellantider beföka barnens hem och föräldrar och wänligt omhulda dem. Ty dejpos tism är högst farlig. Hemarbeten böra respekteras. Dertill böra belöningskort utdelas, hwilka sporra till flit och ambitionskänsla. Äfwen böra de swagare, till och med de felaktiga uppmuntras och wänligt behandlas. Löjtn. Baijer (dansk) anmärkte, att med twång förstås att twinga till skolan, men staten kan lika litet bringa till upplysning, som till tro. Hr Blomstrand ansåg, att det beror på stolans godhet och dess rätta inrättning, att erhålla eu Jemn slolgång. Det fria arbetet måste framhållas. åjwen en swag lärare fan werka godt, endast ftolan, är wäl inrättad. Öfwer 6:te frågan: Öroilten erfarenhet har man wunnit rörande anwändendet af den nya materielen för åskådningsunderwisningen och af annan ffolmateriel? Höll Hr Hedlund ett längre föredrag, nemligen underwisningsmaterielen, ins delad i ffolod) underwisningsmateriel i egentlig mening. . . Hr Meijerberg förklarade att barnet må ej med ett onyttigt betraktande af skolmaterielen slappas till fin tanke. Erinrade, att i Paris de froenffa stolmaterielen wunnit högsta prifet, oh att äfroen tyska tidffrifter hafwa utmärkt dem. on Hr Arctander yttrade, att denna materiel är nödwändig för en godt utruftad skola; men den bör rätt nyttjas, den skall uppmärksamma bar: nen, och utwedla deras tankar, utan att begags nas till let. Dessa kartor, taflor, geometrisla figurer och wexter fängsla barnets fan tasi och werka fnabbere på dess förstånd. Hr Hedlund berättade att mydet blifwit gjordt af swensla staten, genom anslag år 1856—58, för swenska stolmateriel, jemte andra af Ecclefiastikdepartementet slänkta stolmateriel. Hr Lindstog beträdde talarestolen för att afsluta mötet. Sok afsjungandet af 7Hör oss Smvea! yttrade talaren: När ett dagsarbete är slutadt höfwes den ärlige mannen, att tänka efter hwad handladt blifwit. Jag kan ej afgifwa någon redogörelse, men hur än omdömena fällas om wår werksamhet, arbetat hafwa wi för skolans wigtiga sak. Alla hafwa ärligt syftat åt den ssora sakens höga framgång. Att wi hafwa mött stridigheter är naturligt, men när meningen är ärlig må wi