Norrländska Korrespondenten – 16 augusti 1870, sida 2

vÅltså var det unga fruntimrets yttrande i går osanning ? frågade Földwoy med en skarp blick på gumman. Ja, vet ni, nådige herre, min salig man var furstlig taffeltäckare hos den gamle Kohary, och han brukade alltid säga: yJu längre man är från taflan, dess säkrare är man för skottet.H yHuru skall jag fatta edra ord, min fru.o vJo, vet, nådige herre, att fröken Paulina fick två fribiljetter, och då förledde mig den onde fienden, så att jag önskade att äfven en gång vara med på en maskerad. Men om jag vetat, att Paulina skulle blanda sig i saker, som egentligen als inte angå henne, skulle jag ej för något pris i verlden hafva velat följa med henne dit. ovKära fruo genmälde Földwoy otåligt, ännu vet jag inte, om fröken talat sanning eller ej.o yDet vet jag ej heller svarade den tandlösa gumman med största naivitet; omen om ni kännt min salig man, som var furstlig taffeltäckare hos den gamle Kohary, så skulle ni ur hans mun ej hafva hört annat än godt om mig. oHvar är då fröken?n Paulina? — jo hon kommer snart hem. Ar hon i slägt med eder?