Fangarne på Spielberg, af Theodor Scheibe. (Öfversättning för Nya Norrl. Korrespondenten.) 7 : Fjerde Afdelningen. (Forts. fr. föreg. u:r.) Wilhelm kysste häftigt hennes hand och sade med tårade biickar: Gud skall välsigna eder, nådig fru, för den fristad, som ni gaf åt en irrande vandrare; för de ljufva drömmar, som ni med en fes huldhet ingaf hans fantasri; och för det bekymmer, som hans osäkra öde afpressat eder! Ja gud skall välsigna eder derför, nådig fru, så sannt han vet, att mitt bjerta blödde ur tusen sår, då jag måste lösslita mig från eder, mitt lifs gode genius ! pfierr von Feldmann, svarade Angeli, ni tänkte lågt om mig när ni med flykten svarade på min begäran att få dela eder hemlighet. Under detta samtal tystnade musiken i stora salen, och masker strömmande in uti förfriskningsrummen samt upptogo under larmande tillsägelser om mat och dryck de vid borden ännu lediga platserua. En svart domino observerade Angeli och Wilhelmina på afstånd och