Norrländska Korrespondenten – 12 augusti 1870, sida 2

Det skall undersökningen visa y svarade en ur mängden framträdande poliskommissarie. Denney fortfor han och pekade på Braukensteins son, känner jag såsom en hederlig; karl, och häktar den andre herrn på hans ord. Hlar ni anklagat honom, ni?9 frågade Paulina med febelaktig varelse tobaksinspektören. Herr von Braukenstein, det gifves en evig vedergällning! Darra ni, — Herr Zielner, gå ni i guds namn! Jag skall bedja kejsaren om nåd för eder, och ni skall äfven få den, efter som ni är oskyldig bo Den arme olycklige, som stod der med likblekt ansigte och dittils tegat stilla stammade nu knapt begripligt: Farväl för evigt, Angeli h och följde derefter jemte en mängd maskeradgäster poliskomissarien derifrån. Känner ni fången? frågade den äfvenledes bestörte Földwoy Paulina Heger, när denna gråtande ville lemna rummet jemte ett äldre fruntimmer. Ja, min herre, ljöd svaret, sjag känner honom mycket väl. Eder adress 27 vLandsstrasse huset nummer 51, dörren nummer 20.9 Bort härifrån, sade Angeli, full af ångest och förvirring och grep krampaktigt sin borders hand; askammen dödar mig. Bort, bort !