Norrländska Korrespondenten – 12 augusti 1870, sida 2

äfven en för aftonen på maskeraden tjenstgörande polistjensteman trängde sig genom massan fram till den hotade damen. Skydda mig mot denne menniska! bad hon, och polistjenstemannen vände sig till dominon och frågade honom hvad han ville henne. Blott meddela henne, sade Braukensteins son med tvungen köld, Hatt denne herre, hennes tillbedjare, är en från Spielberg förrymd fånge. Fru von Labanz tumlade tillbaka och föll, halft vanmäktig, uti den ditskyndande broderns armar, ty hon såg, att heunes fordne förvaltare, i stället för att försvara sig emot anklagelsen, endast sökte fly derifrån. våll honom! ropade flera röster, och genast fasttogs flyktingen under det högljudaste tumult af flera starka armar. Följ mig genast på vaktkontoret ;o ropade polistjenstemannen genast med dundrande stämma hvarpå Zielner som nu förlorat all fattning, trängdes mot dörren. Stanna! ljöd en såsom hvita frun maskerade dam och borttog masken från ansigtet. För Guds skull stanna b Wilhelm såg fram för sig Paulina Heger. Släpp honom lös! yttrade hon åter. Så sannt gud lefver, har denne herre aldrig begått något brott la