Norrländska Korrespondenten – 12 augusti 1870, sida 2

närmade sig dem långsamt, samt krökte dervid betydligt sin höga gestalt, synbarligen i afsigt att ej igenkännas af det par, som han ville belyssna. Skulle jag då någonsin hafva sträfvat efter besittningen af eder hemligbet, fortfar Angeli, om jag ej för något mer än smicker, ansett edert yttrande, att jag för eder är det dyraste på jorden ? cJag sade sanningenp, genmälde Wilhelm, och skall ända till mitt sista andetag bevara eder bild i mitt hjerta, men just detta bestämmer mig att dölja min hemlighet för eder., Låt oss gå härifrån! sade fru von Labanz plötsligt och reste sig upp och satte masken för ansigtet. Man spionerar på oss. Äfven Wilhelm grep efter sin bortlagda mask; men den svarta dominon ryckte den ur hans hand, kastade den på golfvet och söndertrampade den. Eder armb ropade han derefter åt Angeli och visade henne sitt glödande anlete omaskeradt. Wilhelm igenkände i honom ögonblickligen herr von Braukensteins älste son. i Eder arm! upprepade han häftigt, då fru von Labanz med bestörtning vek ifrån honom och fasthöll Zielners arm. Under detta uppträde ej endast ditskyndade nyfikna från alla håll, utan