Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1870, sida 3

Tiningsöfversigt. I Stockholmsposten läses: För några dagar sedan läste man en hugnesam telegram angående det sätt, hvarpå Franska regeringen skulle komma att behandla handelssjöfarten. Enligt berörda meddelande, som nu blifvit af kommerskollegii kungörelse bestyrkt, skulle tyskt fartyg med fransk last kunna fullfölja sin resa till Frankrike, och då lossa samt erhålla lejdebref för att söka neutral hamn, sävida detta kunde medhinnas under tretti dagar räknadt från den 20 Juli. Denna fråga är af ganska stor vigt för svenska träskeppningen till Frankrike. Det är bekant, att en ej obetydlig del besörjes medelst tyska fartygs befraktande. När connossement är tecknadt, utställer afsändaren 3. 4 a 6 månaders vexel på lastemottagaren. Denna vexel säljes och accepteras långt innan fartyget kommer till fransk hamn. Man skulle således kunna tycka, att det vore en temligen likgiltig sak för oss hur fartyget i sjön behandlas, och att den svenska afsändaren altid vore betryggad genom den erhållna accepten. Men om lastmottagaren genom kriget skulle förlora flera laster, kan detta så menligt inverka på hans affärsställning, att han icke förmår betala sina accepter, hvadan de af afsändaren utsälda vexlarna återgå och det blir afsändaren som i sista hand får vidkännas förlusten. I Constitutionuel läses följande: Vi erfara, att hr Fournier, Frankrikes gesandt i Stockholm, som hade några dagars permission, af egen drif. lemnat Paris för att begifva sig på sin post. Hvar och en känner de slägtoch vänskapsband, som förena Carl XV och kejsaren. Vi veta ännu icke, om Sverge, som ständigt är sin ärofulla forntid troget, skall spela en aktiv roll i den strid, som på ett så direkt sätt intresserar jemnvigten i Norden och alla de skandinaviska ländernas vigtigaste intressen, enär sjelfva deras existens är hotad genom Preussens ingrepp; men det kunna vi redan intyga, att svenska regeringens och svenska folkets sympati för Frankrike och dess suverän är djup och enhällig.