Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1870, sida 3

wolf och dennes hotelse att angifva honom såsom rymmare, om han ej förskaffade honom en större penningesumma. Och derför skred ni till sjelfmord! Ni gjorde mycket dumt deri, ty den hotande faran hade ni helt simpelt kunnat undvika genom en vidare flykt. Åunu en annan bevekelsegrund bestämde mig, och denna är verksammare än den förra, emedan den förskrifver sig ifrån förhållanden, som ej låta ändra sig. Jag älskar nemligen och har vunnit genkärlek af en ädel kvinna med redan temligen ansenlig förmögenhet. Jag besitter hvarken förmåga att besegra denna kärlek eller nedrighet nog att hängifva mig derat, då jag vet mig derigenom kunna göra föremålet för min låga olyckligt. Huru skulle jag med sådana känslor kunna fortfara att lefva! Jag beundrar eder karakter, förklarade Martel, full af förvåning mer än någonsin måste jag tro, att det var en sällsam hemlighet, som förmådde eder till det dåd, hvarigenom ni kom på Spielberg. Kan en brottslivgs hjerta hysa så rena känslor och vara i stånd till en sådan försakelse? Ni, ni har ännu ej förlorat eder själsrenhet! Derföre ämnar jag äfven rädda eder ni skall lefva och ännu njuta af lifvit. Jag bjuder eder en hjelprik hand, att föra eder ut ur labyrinten.