Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1870, sida 2

visade, att han ännu hade senor af jern. En dag hade Martel på ett berg i WMaagdalen upptäckt ett gräfsvinsbo och genast beslutat att göra jagt på djuret. Samma morgon, som Wilhelm störtade sig i vattnet, stod generalen och hans tjenare på lur vid hvar sin af boets tvenne olika utgångar. Som Martel blott stod på fyrtio famnars atstånd från sjelfmördaren, såg han med den största tydlighet hans dödsförberedelser och gissade afsigten dermed. Han skyndade sig derföre försigtigt ditåt, att förhindra utförandet, och sökte dervid undvika alt buller, på det att detta desto säkrare skulle lyckas honom. Läsaren har dock redan satt, att Wilhelm störtade sig i vattnet, innan generalen förmådde förhindra det. Utan tidsförlust afkastade generalen rocken, för att springa efter sjelfmördaren, men då framkom vilden och ställde sig framför honom med de orden: Jag; jag yngre och starkare. Men han har bundit en tung sten vid fötterna, sade Martel. Jag sett dety sade Kaffern och upptog en knif ur fickan och stack den mellan tänderna samt försvann inom ett ögonblick i vattnet Full af ängslig väntan, stod generalen på klippan och väntade på sin tjenares återkomst, som först efter en