Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1870, sida 2

kastade med en hastig rörelse stenen och sig sjelf ned i floden. Ett dott fall hördes, vattnet slog tillhopa öfver honom, och han försvann spärlöst i djupet. Andra Kapitlet. Kaffern. General Martel hade funnit, att baden i Teplitz utöfvat ett gynsamt inflytande på hans genom strapatser försvagade helsa. Derföre besökte han äfven följande året åter samma badort. Då jagten hörde till hans älsklingsnöjen, så arsenderade han af närmaste godsegare rättigheten att jaga på hans område. När han med bössan i handen lemnade Teplitz, medföljde nästan alltid kaffern, som var särdeles glad, vär han fick springa i skogarne och fälla villebråd. Ehuru han redan i åratal varit i general Martels tjenst, kunde han dock ej vänja sig vid civilisationen. Den Europeiska bildningen tröttade honom, så att han till exempel med en örvermättad vällustings hela slapphet betraktade de verk af den moderna kulturen, som mest hänförde och förvånade andra åskådare. Ute i skogen deremot var han en annan menniska. Den vildaste glädje strålade ur hans blickar, när han åter fick tillfälle att klättra och springa, och den skicklighet, hvarmed han gjorde detta