Norrländska Korrespondenten – 19 juli 1870, sida 3

vSå trolla då, gamla hexa, så godt du kan, och det genast, så att turen snart må komma till mig! Skynda dig du satans trolofvade, annars får du smaka käppenb) Gumman utsträckte armarne och började sin besvärjelse, hvilken bestod uti ett sällsamt mischmasch af tanklösa ord, fromt åkallande och förbannelser. Ju längre hon talade, desto ifrigare blef hon; alla hennes leder kommo i rörelse, och skum flöt ur munnen på henne. Ändtligen voro hennes lungor uttömda, ljuden blefvo obegripliga och liknade slutligen en katts hväsande, Rudvolf satt under tiden lugnt med korslagda armar och betraktade henne med ett hånleende. Min kära Matka Rosalkap, sade han slutligen då den halft afsvimmade hexan tystnade och lutade sig emot bergväggen, för att stödja sig deremot, onu märker du väl, att de 97,000 goda andarna samt dina fem söner ej förmå uträtta någonting? — Då var din arsenikdryck mycket kraftigare. Du förstår konsten att i din hexekittel brygga en kostlig soppa för evigheten, och jag var nära att dö deraf. Du borde blifva fattigläkare i helvetet! Hvarföre skaffar du dig ej privilegium på bryggandet af giftdrycker?) För ditt giftblanderi kunde jag taga lifvet af dig, men jag vill låta nåd gå för rätt. Jag tillåter dig att lös