Fångarne på Spielberg, af Theodor Scheibe. (Öfversättning för Nya Norrl. Korrespondenten.) Tredje afdelningen. (Forts. fr. föreg. nr.) Då vet Ni alltså, att jag är djefvulen? frågade den benådade, förvred ögonen, utstötte hväsande, oartikulerade ljud, böjde fingrarne uti kloform och utsträckte dem efter kvinnan, Med ett gällt skri sprang hon då in uti huset, och äfven Rudwolf gick sin väg. Han begaf sig först till glasbruket och fick der bekräftelse på nyheten om förvaltarens afresa. I det sämsta lynne i verlden gick han derpå in i skogen och sökte bär, att stilla sin hunger med. Hade jag af Zielner blott begärt sextusen gyllen, tänkte han, så hade jag sannolikt fått dem. Han kunde ej anskaffa så mycket penningar, som jag ville hafva, och rymde derföre i sin förskräckelse. — Hvad är uu att göra? Jag kan ej längre uppehålla mig här; i mitt hus vågar jag ej sofva, ty mina kära anförvanter skulle mörda mig, och mat får jag ej ens för betalving. Jag måste alltså begifva mig härifrån; men först vill jag uppgöra saken med hexan, som gått