Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1870, sida 2

tillbaka uti det nesliga fängelse, som jag så länge oskyldigt måst lefva uti. Välj. låt nästa ögonblick afgöra, hvilken af oss skall döb, vJag duellerar ej med dig svarade Rudvwolf lugnt. oUvarföre skulle jag också det, då ditt lif gagnar mig mer Då vare Gud din själ nådig ho Skjut! I stället för att fullborda hotelsen, lät Wilhelm handen sjunka och utropade dystert: Nej, jag förmår ej mörda en värnlös! Skaffa då hellre penningarnes, rådde den benådade brottslingen. Kom till förnuft. min vän, öfverväg lugnt vår ställning och handla derefter, Om du går till adelsdamen och slår henne blå dunster i ögonen, så lånar hon dig säkert penningarne, och du kan äfven inom kort tid återbetala henne dem. Jag skall hålla mitt löfte och istället för tolf tusen gyllen, som jag får lana, betala dig sjuttiotvå tusen. Förälskade kvinnor äro vanligen frikostiga. Jag studerade fru von Labanz fysionomi, medan J sutten i löfsalen, och kan försäkra dig, att du får penningarne, om du blott gör dig besväret att begära. Hon önskar ingenting högre än att få gifva dig bevis på sin kärlek. Farväl min förtviflade vän! I morgon vid samma tid träffas vi åter härvr.