Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1870, sida 2

han hyttan och begaf sig till sin bostad i tingshuset. Hans betjent lemnade honom ett bref, som baronessans betjent redan om morgonen ditburit. På handstilen å adressen såg Wilhelm, att det kom från Angeli. Så ofta som han förut fått något bref ifrån henne, hade han brutit det med de gladaste känslor; men denna gång gjorde han det med stark bäfvan, ty det föreföll honom, som om den i hennes sigill anbragta pilen vore en dödande pil, hvilken aflifvade alla hans förhoppningas. KMin dyre vän! skref Angeli. Natten igenom har jag suttit och skrifvit bref, men jag har öfverlemnat dem alla åt lågorna, ty jag har vid genomläsandet ej funnit något af dem fullt motsvara mina känslor. Jag önskar visshet och vill se vår ställning afgjord. Till följe af de känslor, som Ni för mig hyser, och som jag visste Eder för mig hysa, ännu innan ni för mig förklarade dem, beder jag Eder, Norbert, att borttaga slöjan från den hemlighet, som tränger sig mellan oss och bjuder Eder att fly mig. Jag ger Eder mitt hedersord, att jag ej skall vredgas på Eder, äfven om det skulle befinnas vara en annan kvinna med äldre och större anspråk, som ålskiljer oss, Jag skall i morgon öfvergifva denna för mig så kära trakt och ej