Norrländska Korrespondenten – 12 juli 1870, sida 2

Faångarne på Spielberg, af Theodor Scheibe. (Öfversättning för Nya Norrl. Korrespondenten.) Tredje afdelningen. (Forts. fr. föreg. n:r.) Tionde Kapitlet. Midnatten. Månans skifva glänste på den djupblå, molnlösa himmeln och göt sitt sifversken ned öfver IIornas dal, när Wilhelm med sakta steg beträdde den gångstig, som för till sågen, för att på aftaladt ställe sammanträffa med Rudvolf. Det var redan midnatt, men det oaktadt såg han, då han gick förbi Angelis boning, att denna ej sof, utan vakade, ty en klar belysning genomträngde gardinerna. Meda han skred framåt, blickade han ofta tillbaka till det fönster, bakom hvilket hon var förborgad, som numera blifvit hans jordiska lifs ledstjerna, ända till dess han vid en krökning af vägen förlorade hennes boning ur sigte. Innan han ännu hunnit mötesplatsen, kom honom till mötes en gestalt, i hvilken han igenkände Rudwolf. Denne sade: Jag trodde redan ej mera, att du skulle komma. Jag har mycket länge väntat på dig?.