Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1870, sida 2

Dermed drog Rudvolf sitt hufvud tillbaka, och Wilhelm som den fordne kamratens återfinnande uppfyllt med fruktan aflägsnade sig från fönstret, utan att säga ett ord, och närmade sig åter fru von Labans. Strax derefter skiljdes gästerna med några vänliga ord ifrån fiskarhustrun och begåfvo sig på återvägen till Horna. Angeli led af förstämning, och då hon antingen gaf Wilhelm blott enstafviga eller och als inga svar afstannade samtalet snart. Denna gången var godsegarinnans ton särdeles kall, då hon sade HAdjö, Herr Doktor! och det innan de nått hennes port. Jag har förlorat hennes kärlek; men hellre det, än låta henne dela mitt öde, innan jag blifvit återgifven åt samhälleto tänkte Wilhelm, medan han, dyster i hågen återvände till sin boning. (Forts.)