Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1870, sida 2

men hon slyttade sig ifrån honom och iakttog tystnad. IIan hoppades, att han skulle förklara sitt gåtfulla beteende; men då detta ej skedde, fördystrades hennes blick allt mer och mer. Då den arme dåg detta, uppfyllde den djupaste smärta honom, han kysste med innerlighet hennes hand och sade med vemodig stämma: Förlåt migl9 Angeli undandrog honom sin hand och svarade kallt: HJag är ej ond på ederv). Men när hennes blick sedan föll på samma hand, och hon såg tårar glänsa på den, steg en suck upp ur hennes bröst, och hon sände den olycklige en medlidsam blick, Fiskarehustrun kom igen och började tala om hvardagslifvets angelägenheter hvarpå Angeli uppsteg och begaf sig till barnen, hvilka på afstånd betraktat henne med leende ögon, utan att våga träda närmare. Wilhelm deremot kvarstannade och åsåg stilla, huru hon kysste och smekte dem. En hviskning träffade hans öra, och när han vände sig om efter ljudet, såg han till sin fasa den benådade fången Rudvolf titta ut ur hyddans öppnade fönster. Hans utseende var blekt och dystert, och hans stickande ögon lågo djupt insjunkna i sina hålor. Vän, sade han till Wilhelm, vinfinn dig i natt klockan tolf på gångstigen nedanför sågen; jag har vigtiga saker att tala med dig om.