Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1870, sida 2

lät honom skåda en bild, der de båda till hvarandra skulle träda uti liknande förhallanden. Wilhelm öfverväldigades af det förföriska närvarande och glömde det förflutuna samt ifyllde med lifliga färger den målning, hvars konturer Angeli tecnat. Hennes hjerta klappade emot hans en djerf bekännelse halkade fram öfver hans bäfvande läppar, och hon sjönk i ljuf berusning med glödande kinder i hans armar. Plötsligen frigjorde han sig dock med ett sakta klagoljud från hennes ömma omfamning, sprang upp och störtade ur löfsalen. Det var blott några få rödkritstreck på väggen till fiskarhyddan, som ryckte honom ifrån den sköna kvinnans barm och tvingade honom att fly från hennes närhet; men dessa få streck voro sjelfva endast allt för tydliga och utgjorde tillhopa ett helt, som han endast alltför väl igenkände. De framställde nemligen en bild af fästningen Spielberg, så väl utförd, att Wilhelm redan vid första anblicken genast måste igenkänna den. Först efter flera minuters tid infann han sig åter hos Angeli, som satt der blek och med synbar förvirring blickade på honom; men äfven Wilhelm anlete, som förut flammat af den mest lågande rodnad, hade nu bleknat, och i ögonen framtittade återhållna tårar. Han satte sig åter på sin förra plats