Norrländska Korrespondenten – 8 juli 1870, sida 2

egarinnan hade omgift sig, och uttalade derföre högt sin åsigt, att hon borde vara lycklig, då hon nu hade en så god och kär man. Åugeli rodnade och såg på förvaltaren, men denne rigtade sina ögon till marken nästan med uttrycket af bestörtning, Sedan de återvändt till stranden, och hustrun stigit i land, för att bereda middagen åt sina gäster, lustvandrade dessa i detta paradis, och båda kände sig särdeles hänförda af naturens herrlighet, hvilken uti sitt bilderoch blomsterspråk ger sig tillkänna för hvarje förnimmande väsende, och med sin friska flägt förhöjer och stärker hvarje lif. Det af sympathiens fina trådar omkring deras beslägtade själar väfda mystiska bandet drog dem småningom elastiskt tillhopa, och under det de hopbundna allt innerligare slöto sig till hvarandra, vann bandet i styrka. De sutto åter uti murgrönslöfsalen med middagen framför sig och, medan deras ögonpar eldigt glänste emot hvarandra, möttes deras händer och fasthöllo hvarandra med en sakta tryckning. Drömmande försjönko de i betraktelser öfver den lycka, som en afskild lefnad bereder tvenne hjertan, hvilka förenas af verklig harmoni. Angeli prisade derföre fiskarefamiljens ställning såsom önskvärd, och förde sin vän med sakta hand in på fantasiens fält, och