Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1870, sida 3

åstadkom djup nedstämning hos alla som erforo detsamma, och Ahngelis veka siune greps så mäktigt af utgången af det skådespel, som hon sett uppföras under sina ögon, att hon under flera dagar ej lemnade sina rum. Under denna tid bjöd hon dock ofta förvaltaren till sig, och denne efterkom så mycket hellre hennes önskan, som han trifdes väl i hennes sällskap. Hans tjenster tillökades nu med en ny, eller handsekreteraretjensten. Han uppdrogs nemligen att bryta och för henne uppläsa ankomna bref samt å hennes vägnar besvara dem, Han måste hafva stått serdeles högt i sin herskarinnas ynnest, då hon gaf honom ett fortroendeuppdrag, som till och med fruar ej alltid gifva en älskad make. Om Augeli egt ett helt rike, hade hon förmodligen öfverhopat sin guntling med alla sitt rikes ordnar och värdigheter men nu var hon endast en godsegarinna, som, efter att hafva upphöjt honom till förvaltare, vän och handsekreterare, ej hade någon annan värdighet än den af äkta man att bortgifva, och denna sista, påstod Földwoy skulle ej återbesättas. De flesta brefven kommo från Leopoldina. Denna skref hvarje postdag till fastern och underrättade henne ej endast om det märkvärdiga hon upplefvat, och de nöjen, hon njutit, utan till och med om det smicker, som sades