Norrländska Korrespondenten – 1 juli 1870, sida 3

des, innan du fick nådestöten! — Och hvari bestod då ditt stora brott? Jo deri, att du älskade en man, hvars stamfäder ej voro rofriddarelv Skaffa den bofven undan mina ögonb utropade Linsky darrande af raseri, annars tager jag en fruktansvärd hämd på honombBof är du sjelf! röt Rudvolf och störtade emot baronen och skulle hafva strypt honom, om ej Wilhelm och läkaren hade trädt emellan och skiljt dem åt. Först med de instörtande tjenarnes hjelp förmådde de emedlertid tygla Rudvolf och aflägsna honom. Men äfven utanför dörren ropade han: Ditt barns mördare! Min äras, redlighets och lyckas mördare! Uslinglo Hejduken ville åter taga Rudwolf i förvar; men som förvaltaren hade följt sin kamrat ut, sade han: Låt honom gå, hvart han behagar, Han skall förhöras på fri fot. Han lössläptes följaktligen åter och aflägsnade sig hastigt utan att titta tillbaka. Nionde Kapitlet. I Paradiset. Fem dagar -hade lupit till ända, sedan Emilies lik bortfördes från Horna, för att i familjegrafven i Böhmen förmultna vid sina syskons sida. I Horna hade visserligen ingen för hennes skull anlagt sorgdrägt; men hennes öde